MITT VACKRASTE NATURRUM
Eken har talat med mig
om sin håliga stam
inte om döden
för några kvistar
härbärgerar gröna blad
inte om döden i denna vår
bara om längtan
och vemod i snart tusen år
jag har vuxit i 300 år
stått stilla i 300 år
dött i 300 år
jag är en gammal själ
som lyssnat till stormar
innanför och utanför
människors böner skrik
och gråt
men också förstulna möten
darrande åtrå
häftig älskog pressad mot min stam
jag är boning för 1500 insekter
inte stans snyggaste hus
men dock en god lägenhet
för de flesta
hackspetten och hans maka
är kära vänner
vi talar med varandra
en stund till
en liten stund till
Eken har talat med mig om döden
ett sista samtal en stormdrabbad morgon
jag är fortfarande boning
men jag är död snart
jag är heller ingen ek
mina spillror hittar du min vän
över hela backen
förr var här rådslag
då andades människorna
i min skugga
nu vilar jag i mitt eget öde
inte längre sökande efter ljus
några kvistar med knoppar
får denna vår vänta förgäves
på den sav som vätt livet
några kvistar får bli bon
för de fåglar jag inte längre kan hysa
många stormar har härjat i mitt liv
dock ingen som denna
Texter från stormen "Gudrun", där vi var mitt i stormens öga. Nu har skogen sakta börjat hämta igen sig, men aldrig som det var. Nu kommer nytt och friskt igen!
